Min skrivläxa v.11

Här är min skrivläxa v.11

Fåret i labyrinten

Det var en gång ett helt vanligt får. Han var vit som ett vanligt får, krullig som ett vanligt får, åt gräs

som ett vanligt får och bräkte som ett vanligt får osv. Han var ovanligt vanlig helt enkelt. Mörkeret kom krypande över bondgården och fåren sattes in. Får543, som han hette(det fanns så många får på gården) gick först som vanligt(ja han var ju så ovanligt vanlig). Alla får sommnade och Får543 snarkade så mycket att Lillefår56 vaknade och tappade nappen. -Mamma! skrek Lillefår56. -Jag vill ha naaaaaaapp!!! -Ja du ska få naaaaaaaaapp...sa Får543. Då ramlade han igenom golvet. Han föll och föll tills han nådde mark.

Sen åt han en ost som han hade i pälsen. Efter han hade ätit osten såg han ett ljus borta i tunneln och han trodde att det var: ETT PAR RÖDA ÖGON! Han blev skräckslagen och vågade inte titta. Men han gick fram ändå! Det var: ett par röda glödlampor.

-Puh! sa Får543. Jag blev skiträdd! Han tänkte gå ut men vart var utgången? Det var då han upptäckte det: han var fast i en labyrint! Han såg en reklamaffisch där det stod: VARNING! Livsfarlig labyrint! Kan inte ta sig ut! Där nedanför såg han:

GJORD AV: Lillefår56 P.s gjort i sömmen d.s.

-Ånej! Tänkte Får543. Nu kommer jag aldrig ut! Han fortsatte att gå och han såg nån skugga. -Du finns inte!!! skrek han. Och han såg inget. -Puh! Sa han och vände sig om igen. Men då förföljde skuggan honom igen! Han kände sig lite rädd och vadå? Sen hörde han fotsteg bakom sig.

-Du finns inte! Skrek Får543. Finns...INTE! Och fotstegen tystnade. Sen hörde han någon säga: muöööa! Han blev jätterädd och började springa på två ben!(Vet inte sjutton hur ett får kan springa på två ben!) Han flåsade och flämtade och hörde snabba fotsteg. -Neeeej! Skrek Får543

Jag kommer att dööö! Det kom närmare det var: Ett jättestort monster! Monstret tog fram en tallrik och kniv och gaffel och precis när han skulle sticka gaffeln i Får543 fes han rätt upp i ansiktet på monstret!

Han fick en chans att fly men hittade aldrig ut. Nu spökar han där och gå dit om du vågar... Mer än så säger jag inte!

Bra va?

Jag har skrivit och gjort bilderna.

//OX

 

 

 

 

 


Kommentarer
Postat av: Anonym

Berättelsen är superbra! Rolig och spännande. Bilderna är också jättefina. Bra jobbat!

2011-03-18 @ 20:44:08
Postat av: Anonym

Ja den var jätte bra !!!!"

2011-03-19 @ 09:35:33
Postat av: Anonym

Vilken fantastisk berättele du har gjort och fina bilder också.

Imponerande.

kram

2011-03-20 @ 18:42:07

Vad har du på hjärtat?:

Ditt söta namn:
Jag minns dig

E-postadress: (Ser bara jag)

Pandablogg:

Sig det du vill här(Men kom ihåg inga taskiga kommentarer!):

Trackback
RSS 2.0